Det är riktigt att om vi väntar och ser hur det går, så ser det just nu ut som att vi kan bli 56 000 invånare 2025. Men det är skillnad på att vänta och se vad som händer och på att se till så att det händer! Ifrågasättande kan i och för sig vara konstruktivt, men vi hoppas att den lokala tidningen i stället väljer att medverka till att understödja visionen.

60 000 är ingen prognos, och i ett visionsarbete är inte uppdraget att följa prognos och se vad som händer, precis som en kapten inte följer vinden utan väljer mål – och styr mot det. Jämför med ett företag som antar en vision att öka sin tillväxt från t.ex. 5 % till 20 % så har det inte mycket med prognos och statistik att göra. I visionen finns ett långsiktigt mål och det efterföljande målarbetet med handlingsplaner går ut på att fastställa åtgärder för att se till så att man når målet.

Vad krävs för att nå 60 000 invånare? Det behövs tillväxt i industri och företagande för att det ska finnas fler arbetstillfällen. Det behövs högre inflyttning än utflyttning. Det behövs bostäder så att inte bostadsköer är ett tillväxthinder för högskola och arbetsplatser, det behövs infrastruktur som lockar och ger förutsättningar och det behövs bra utbildningsförutsättningar. Arbete med detta pågår.

Och det behövs en förbättrad marknadsföring och kommunikation. Så är det för företaget som sätter upp högre mål än prognosen säger, och på samma sätt är det för kommunen. Om vi når målet så har lokaltidningen en potentiellt större läsarkår, så finns det någon förlorare på om vi faktiskt samarbetar mot målet för att nå det i stället för att ifrågasätta det? Samarbete är också en rimlig del av målarbetet.

Fast efter en lungpunktering valde jag aktivt att sluta röka – permanent denna gång! Och jag klarade mig bra utan ytterligare motion i flera år. Jag låg ju inne med idealvikt och såg inget problem.

Min fru var en och annan gång på Friskis&Svettis och jympade. Så bra, det behöver hon nog! ”Ska du med?” frågade hon. ”Va, på tantjympa? Nä, jag jobbar så jag har inte tid.” Ja, så är det, jobb har jag alltid kunnat skylla på som egen företagare – även om jag mest lurat mig själv.

Så, en dag hösten 2003 frågade en vän ”Jag har varit och provat jympa på Friskis&Svettis, ska du med och prova du med?” Tur att jag ändå var nyfiken och att jag hade förtroende för min vän, så för en gångs skull svarade jag omedelbart ”Ja, såklart!”.

Och jag fastnade, och jag märkte på kort tid att kroppen började må mycket bättre och att energin i kroppen tilltog – och jag blev gladare!

Men nu har det väl gått för långt ändå? Inte bara frun drar till träning!
Det är den ena efter den andra som lägger upp på Facebook att dom har sprungit 8,7 km på 58 minuter, har cyklat 2,4 mil eller kört dubbelpass på gymmet – osv!

Ska jag som läsare ha dåligt samvete för att jag inte gör allt det där?

Men, vänta nu? Jag var ju tidig med den tekniken och har själv lagt upp status med ”Har checkat in på Friskis&Svettis” och med att ha sprungit 8,7 km på 58 minuter – osv.

Ska jag då i stället ha dåligt samvete för att jag lagt upp dessa statusar på Facebook för att jag skryter, om det är det jag gör – eller för att jag får andra att få dåligt samvete?

Jag är ju glad över att jag kommit igång och stolt över att jag sprungit 8,7 km på 58 minuter – även om jag faktiskt kom sist i gänget!

Jag är också glad att jag tränar någorlunda regelbundet även om det inte riktigt är var och varannan dag!

Och jag är glad om jag kan inspirera andra att försöka prova samma sak!
Jag är alltså glad om jag på så sätt bidrar till att locka fler så att jag får fler träningskamrater!

Inte tänkte jag att andra skulle få dåligt samvete för det!

En gammal vän reagerade över dessa statusar på Facebook, och hon undrade om hon skulle få dåligt samvete? Då svarade jag att jag ska inte ge dig dåligt samvete! ”Ditt samvete är ditt eget, och om du får dåligt samvete för att jag tränar så är det för att du känner – eller vet – att du tränar för lite!

Om du känner att du är nöjd med din kondition och hälsa så ska du inte få dåligt samvete för att jag tränar – oavsett om du tränar aktivt eller inte tränar alls.

Som sagt, du äger ditt samvete, och du ansvarar för din kropp och din hälsa. Och därför ska jag inte heller ha dåligt samvete för att jag berättar hur jag tränar.

Men välkommen att träna med mig, du som vill!
Om du gör det så kommer det att bli kul – också – för jag tränar det som är kul, och har kul med de som jag tränar med!

Tack!

Är det ekonomi, resurser (personal) eller kvalité?

• Ekonomi? Ja, självklart är den viktig!
• Resurser? De är väl för de flesta ännu viktigare!
• Kvalité, då? Visst är det så att det är absolut viktigast för oss som nyttjar vården i någon form?

Om Ekonomi

Skatteplaneringen har stuckit många i ögonen! En försumbart liten del av branschens stora omsättning har gått till off-shore-vinster! Det är alltså inte betydande belopp, men det är ändå inte OK med leverantörer i den offentliga välfärden som inte betalar svensk skatt. Men det kostar företagen i negativ publicitet, och regeringen har satt ner foten i frågan. Det är bra!

Å andra sidan, är det OK att den offentliga välfärden har problem med kostnadskontroll och att man går med underskott? Där finns det inga utföraravtal att säga upp! Det är ju också denna dåliga ledning som skapat förutsättningar för privata initiativ!

Så fram för valfrihet för bättre ekonomi!

Om Resurserna

Vinstkravet har skapat nedskärningar och för lite personal, sägs det. Ja, det är möjligt att det har hänt, men om det vanligen är så, så tappar man kunder.

Är det bättre i den offentliga sektorn då? Om det är det, varför är personalen i de privata företagen då ofta mer nöjda?

Dessutom, med den ökade valfriheten har det följt fler vårdmottagningar och påtagligt kortare köer!

Så fram för valfrihet för bättre resurser!

Om kvalitén

Bara inom sjukvård, omsorg och personlig assistans finns det flera tusen privata utförare! Är kvalitén sämre hos dessa? Är det sämre omsorg för att man i något fall konstaterat hur det är i livets slut för de som bott hos Carema, medan det i verkligheten hanterats på det sätt som är värdigast i livets slut och också som man gör, och ska göra, hos andra – privata som offentliga. Naturligtvis inte, men man lyckades utmåla den naturligt bristande aptiten i livets slut såsom vanvård.

Är det bättre i den offentliga vården? Jag vet inte om vissa har selektiv uppfattning, men jag har i alla fall hört flera fall om s.k. vanvård i den offentliga sektorn. Om jag säger ”Lex Maria” så kan ni säkert dra er till minnes att ni också hört detta, eller hur?

Vad är skillnaden, då? Jo, man kan säga upp avtalet med privata leverantörer som inte levererar kvalité, men hur gör man med vårdgivarna inom den offentliga sektorn?

Så fram för valfrihet för bättre kvalité!

Vad är då problemet?

Problemet stavas just nu Carema (som är en av de två största leverantörerna), och deras uppmärksammade affärer.

Carema är inte specifikt snåla och levererar inte specifikt sämre omsorg, för då hade de inte blivit bland de största (dock, om man är störst är det lättare att hitta brister) men man har lyckats framstå som att man är skattesmitare och fuskare. Detta, i kombination med det har man lyft fram någon traumatisk anhörig (som alltid finns) är en katastrof för Carema och därmed ett stort incitament för att de fortsättningsvis jobbar hårt med att bättra sin kvalité om man ska få nya och behålla sina gamla kunder.

Men, när motsvarande lyfts fram med t.ex. Sundsvalls sjukhus, där både ekonomi, ledningskompetens och kvalité brustit händer i princip ingenting!

Valfrihetsargumentet är alltså viktigt för att kvalitén ska tillspetsas!

Vem får tjäna pengar?

Alltså, är det ett problem när någon tjänar pengar på välfärden?

Är det ett problem, vad ska man då säga om de som säljer utrustning till sjukvården, eller de som bygger sjukhus o.s.v.? Vad ska man säga om personalen som får lön? Att läkare tjänar 50 tkr – 80 tkr i lön – i den offentliga sektorn? Är det fel?

Nähä, vem är det som då ska dra gränsen för vad som är rätt eller fel?

Är det de som vågat satsa tid och kapital på att bygga upp de privata alternativen som sen inte ska få lov att tjäna pengar? Vem ska då skapa valfriheten?

Är det ett problem när någon, t.ex. personal, tycker att detta kan jag göra bättre, kanske t.o.m. så bra så att jag tjänar pengar på det? Skulle de inte få lov att tjäna pengar för att de förmår göra bättre betyder det bara att avundsjukan säger:

”Stopp, vi ska alla ha det lika dåligt, ingen får tjäna på att försöka göra det bättre!”

 - – -

Så, låt de som skapar valfrihet få tjäna pengar,
för ekonomin, resurserna och framför allt för kvalitén inom vården!

- – -

Komplettering 2012-05-12
En intressant artikel i SvD Debatt belyser journalistiken kring Carema och problemen för de som försöker leverera bra vård,  men  hur media har makt att vinkla som man vill:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/annu-en-skandal-har-avslojats_7190159.svd

]]> http://blogg.nimstad.se/2012/03/29/ja-till-vinst-inom-varden/feed/ 0 http://blogg.nimstad.se/2012/03/28/if-metall-vs-volvo-powertrain/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=if-metall-vs-volvo-powertrain http://blogg.nimstad.se/2012/03/28/if-metall-vs-volvo-powertrain/#comments Wed, 28 Mar 2012 15:46:09 +0000 Nimstad http://blogg.nimstad.se/?p=748 Jag har läst dagens dom nr 26-12 från Arbetsdomstolen, som handlar om IF Metall som stämt Teknikarbetsgivarna och Volvo Powertrain för att man inte tycker att arbetsgivarna uppfyllt sin förhandlingsskyldighet, samt metallfackets ordförande Lars Ask utlåtande om att ”torskar vi så öppnas dammluckorna”.

Min slutsats av domen och hur den nu kommuniceras:
IF Metall, dess företrädare och sympatisörer försöker nu göra sig till martyrer med uttalanden som att nu får arbetsgivarna göra som dom vill, nu är det fritt fram för bemanningspersonal och det försätter LAS ur spel, och vi indelas i A-, B- och C-lag med mera.

Som vanligt är sanningen en annan:

• Arbetsgivarna har förhandlingsskyldighet för sådant så påverkar arbetet i väsentlig omfattning, och har dessutom specifik förhandlingsskyldighet gällande inhyrning av bemanningspersonal på generell nivå. Arbetsgivaren har levt upp till sina skyldigheter, för det är obestritt att dessa förhandlingar ägt rum.
• Arbetsgivarna har följt en förhandlingsmodell som man har varit överens om som innebär förhandling kvartalsvis om planerade utökningar respektive neddragningar av bemanningspersonal.
• Medbestämmandelagen syftar till förhandlingskravet för att facket ska kunna utöva sin fackliga vetorätt enbart för områden som berör facken, dvs. om arbetsgivaren planerar åtgärder som t.ex. innebär brott mot kollektivavtal.
• IF Metall har, inte helt oväntat, överskattat sina rättigheter och begärt detaljerad information om varje person som inhyrts och hur vad dessa ska ha för arbetsuppgifter.

Slutsats av domen är inte på något sätt att arbetsgivare får göra som dom vill, utan arbetsgivare har en förhandlingsskyldighet och den har också arbetsgivaren Volvo Powertrain följt! Så låt inte facken framstå som martyrer för att man överskattat sin rätt att detaljstyra arbetsgivaren!

IF Metalls ordförande på Volvo Powertrain är såklart besviken:
http://www.skovdenyheter.se/nyhet/3762/volvo-vann-mot-facket-i-ad

Domen finns här:
http://www.arbetsdomstolen.se/upload/pdf/2012/26-12.pdf

Tesen

Ja, Skövde bör bygga en kongressanläggning!

Själklart vill vi ha en kongressanläggning, såsom projektet ”Arena B” innebar – eller på annat liknande sätt, kanske ännu mer centralt än Arenan! – Eller?

Jag kan ju lika gärna säga: Låt bli att bygga Arena B!

Bakgrund

Skövde har haft förfrågningar om arrangemang som inte har gått att genomföra på grund av att lokala förutsättningar saknats. Eftersom detta är en satsning som näringslivet har en stor del av behållningen av så är den också intressant för näringslivet, och näringslivet behöver därför också vara med i satsningen för att den ska gå att genomföra. Avgörande är ändå, vad kan det kosta och vad kan vi tjäna?

Varför ska vi bygga?

• Vi ska bygga så att tillväxten gynnas. Då Skövdevisionen säger att vi ska vara 60 000 invånare till 2025 kan vi inte bara sitta och vänta på att det händer, utan vi behöver ta grepp och göra satsningar som underlättar att vi faktiskt når dit. Detta är en sådan. För att hjälpa närings- och föreningsliv samt högskolan att växa med ett ökat behov av mötesplatser – i stället för att resa från staden – så tillgodoser en välplanerad plats för möten i form av kongress- och konferenslokaler detta på ett bra sätt. Det förstärks av att det kommunala destinationsbolaget Next Skövde antagit affärsplanen för att bli Skövde Convention Bureau, en av fyra utpekade Convention Bureaus i regionen, som också kan ge dragkraft. Satsningen innebär i förlängningen att det ska finnas en kongresshall på orten, vilket dock inte Next Skövde beslutar om.
• Vi ska bygga för att bli kända, och attraktiva. Hotell Billingehus var en gång en plats som besökare reste till för att mötas i konferenser och kongresser, och det som gjorde Skövde känt hos en del svenskar. Genom att skapa en ny och modern plats, denna gång mitt i staden – i stället för att vi själva reser ifrån Skövde och möts på andra platser – så sätter vi åter Skövde på kartan som en naturlig mötespunkt nästan mitt i Sverige. Skövde ligger strategiskt nära mitten av Västra Stambanan och med 80 % av befolkningen inom en radie på 40 mil.
• Vi ska bygga för att kongresser är ett ekonomiskt tillskott till kommunen. En kongressbesökare tillför kommunen över 3000 kronor per dag. Utlandsbesökare innebär export där momsen stannar i Sverige och åtta kongressbesökare har samma exportvärde som en ny SAAB. Med drygt 3000 kronor och vid en kongress om 300 deltagare som varar i tre dagar blir en omsättning per kongress närmare 3 Mkr. Ett årsmål om 30 Mkr är inte orealistiskt om Skövdes kongressanläggning dimensioneras för att kunna avdelas i tre delar och med en total kapacitet på 1000 deltagare.

Varför ska vi avstå?

• Vi ska avstå för att vi inte vill skattefinansiera eller riskera skattepengar. Skatt ska gå till kommunens kärnverksamhet, alltså vård, skola och omsorg! Ingen vill heller ha höjd skatt för att finansiera en ”skrytanläggning” om inte medborgarna ser nyttan med en sådan. Kan inte företag och föreningar bedömas se nyttan efter en satsning bör den heller inte göras.
• Vi ska avstå för att det inte är den satsning vårt lokala föreningsliv behöver. Musiklivet behöver lokaler med akustik, och de behöver lokaler som de har råd att hyra. Senaste i dagens (2012-03-15) tidning SLA invände en insändarskribent mot en anläggning med konserthus, för det tillför inte musikföreningslivet något användbart. Men visar inte det samtidigt att konsertlokalbehovet ändå finns?
• Vi ska avstå för att stadens hotell redan har dålig beläggning. Hotellen i Skövde har en snittbeläggning på 42 %. De centrala hotellen må ha högre beläggning än så, men ska man bygga en kongressanläggning så räcker inte stadens cirka 1200 sängplatser – de perifera hotellen inräknade – utan det hotell som beräknas i närheten av kongressanläggningen lär också behövas. Kommunen ska inte heller driva hotell, det är helt uppenbart, och det strider dessutom mot kommunallagen, så då är det de privata aktörerna som får ”slåss om” att driva ett dylikt hotell. Utan privata intressenter så lär det inte bli något hotell, och därmed inte heller någon kongressanläggning!

Bemötande av argument (pro e contra)

• Ja, tillväxten gynnas av en kongressanläggning! Ingen enskild åtgärd kan bidra till bra tillväxt men flera väl genomförda åtgärder som samverkar underlättar tillväxt på orten.
  Men, i detta fall har en anläggning förmodligen ringa betydelse, saker som kommunikationer är viktigare och i så fall bör prioriteras!
• Nej, en kongressanläggning kostar för mycket! Var rädd om våra skattepengar!
  Men, betänk det tillskott som varje besökare ger till staden för avgifter, hotellnätter, restauranger och övrigt näringsliv. Räkna en stund och försök också se attraktionsvärdet för näringslivet, vilket också betyder en del för stadens ekonomi på sikt!
• Ja, det är dags att sätta Skövde på kartan igen! Det har gått förut och vi ligger bra till geografiskt, lagom nära mitten av den befolkade delen av Sverige!
  Men, skillnaden är att idag finns många fler kongressanläggningar och därmed fler som slåss om besökarna. Låt oss marknadsföra det vi redan har i stället!
• Nej, det är fel satsning för kommunen! Bygg lokaler som det lokala musiklivet har råd med!
  Men, dylika lokaler har ingen attraktionskraft på nationella eller internationella besökare, inte heller på näringslivet och kan inte tillföra de intäkter som en kongressanläggning kan göra.
• Ja, det blir ett ekonomiskt tillskott för staden, givet att beräkningarna måste göras noggrannare ihop med näringslivet som måste vara med i satsningen!
  Men, det är ju svårt att få en positiv kalkyl när andra kongressanläggningar går med underskott!
  Jo, men, vårt läge i Sverige mellan Stockholm och Göteborg är inte utan betydelse!
• Nej, hotellbeläggningen är dålig redan! Med fler hotell, hur dålig blir inte beläggningen mellan olika arrangemang? Försök fylla de hotellrum vi har först i stället!
  Men, dels måste hotellnäringen vilja satsa och de gör de bara om det bedöms som lönsamt och dels blir det naturligtvis bitvis sämre beläggningar men också bättre beläggningar. Orter med tillväxt som bygger fler hotell brukar inte få sämre beläggning på hotellen.

Är det då lätt att ta ställning?

Självklart är det inte lätt, för det är flera parametrar och mycket pengar. Som framgått är det bland annat lättare att kort och kärnfullt argumentera emot en kongressanläggning. Ingen politiker behöver skämmas för att inte ha riskerat några satsningar utanför kommunens kärnverksamhet!

Men argumenten för är definitivt mer spännande och utmanande, och skulle vid en lyckad satsning kunna ge den uppskattning som beslutsfattarna förtjänar och kommunen en skjuts framåt. Därför är i alla fall jag attraherad av att gå vidare med en ekonomisk analys och att gå vidare med diskussioner med näringslivet för att försöka hitta en möjlighet att åter sätta Skövde på kartan som en mötesstad!

Och så har jag åkt Ritcha (?), dvs cykeltaxi. Nåja, elmoped – eller nåt. Det var inte tryggt, snabbt, bekvämt eller ekonomiskt, men en upplevelse värd det pris vi till slut enades om… Fast nästa gång blir det Taxi, som är billigt här.

Jo, det kommer nog att bli skönt att komma i säng i kväll, men ändå!

Hur gjorde jag?

Jag tog till mig av valda delar av flera goda råd:

• Till en början gick jag upp kl 06:00 i morse, så att jag inte var alltför utvilad utan skulle kunna bli trött på kvällen.
• Jag åt lunch i Skövde och en tidig middag på flygplatsen, c:a 17:30 svensk tid (en Pasta Carbonara)
• Jag åt INTE middag på planet. Jag drack en öl, och avstod sen från resten av frestelserna!
• Jag ställde fram klockan direkt när vi startade och intalade mig att klockan inte var 18:30 utan 01:30,  och det var dags att vara trött! Det var ju inte lätt att bli  trött,  för jag hade trevliga grannar på planet och stämningen var hög…!
• Jag tittade på  en halv film i iPaden, och kopplade sen av.
• Jag använde ögonbindel, öronproppar och en halsduk virad om öronen och försökte sova. Trots att jag aldrig kände det som att jag somnade så har jag i alla fall gjort det.
• När klockan blev åtta, högtalarna sattes igång och det visades strålande solljus utanför planet, och då bestämde jag mig för att klockan faktiskt ÄR åtta på morgonen, inte läge att dra sig!
• Jag åt alltså frukost på lagom  frukosttid och infann mig direkt i rätt tidsrytm.

Men jag förstår det knappt själv, jag är ju vanligen knappt vaken motsvarande tid i Sverige…!

Dock känns det just nu som en av de bästa saker jag gjort på senare tid – att ha sålt min del, alltså. Det är dags att jag jobbar på ett annat sätt, med andra saker. Jag har mycket kvar att ge där det kan göra rätt nytta. Jag har drivit upp verksamheter förut, och är bättre på det än förvaltning, personalpedagogik och annat…

Nu är det dock dags för omgruppering, och att vidga vyerna. Ett par resor till Göteborg och Stockholm har varit början, och för att vara lite extrem så sladdar jag nu en väg om Peking också…. Hasta loega, señores y señoritas!

Surrealistiskt semesterminne: Jag sitter i bilen

Vad ska man säga och göra…?

Jag har i alla fall inte under vår semesterresa kunnat ansluta mig till alla stödkampanjer – men naturligtvis måste vi stå upp för demokratin och stödja alla demokratiska partiers verksamhet!!

Varför inte ge alla politiskt aktiva en kram och uppmuntran, (även om du är politiskt aktiv själv och/eller av en annan politiskt åsikt), för jag tycker att terrordådet är ett problem inte bara för Norge utan för alla demokratier i hela världen!

Nu kör vi Volvo med Skövdeproducerad motor….