Gå till innehåll

Min bohistoria

Denna berättelse är bara intressant för de som känner mig väl, men den publiceras ändå här - och bara här. Det handlar om alla platser jag bott på - framför allt i Skåne. Och det är en del...

Ursprunget till denna berättelse är att sommaren 2012 gjorde mitt livs nostalgiresa, vilket innebär att jag försökte besöka så många av de platser jag bott på som möjligt. Bilderna från den nostalgiresan får i första hand illustrera denna resa genom tid och plats.

Mina boplatser

Jag föddes på BB i Hörby Lasarett. Bara det är en historia i sig, som bland annat innehåller ursprunget till alla traumatiska minnen, eller vad ska man tro när jag direkt togs ifrån min mamma och sen bara fick komma till och äta var fjärde timme. Dessemellan fick inte min mamma umgås med mig förrän efter en vecka, så jag fick följa med hem utan att hon inte ens fått byta på mig en gång innan. Hemskt, låter det. Vem var det som kom på idén  att barn och mamma inte fick umgås så mycket de ville? Nåväl, tack och lov är det historia. Men det var inte det som historien skulle handla om, utan bostäder. Jag ska hålla mig kort.

Jag är född skåning med skånsk pappa och en mamma som var från Stockholm. (I berättelsen nedan är siffrorna inom parentes ordningsnumret på min bostad.)

När jag föddes så var mina unga föräldrar (22 och 20 år gamla) bosatta i Snogeröd (1) som idag ligger i Höörs kommun. Pappa jobbade på  Snogerödsgården, och vi bodde i ett hus nära gården, framme vid landsvägen.


Här bodde vi mitt i huset. Hela huset bestod då av tre lägenheter. Det har fått ett lyft på senare tid.

Min syster Suzanne (Sussi) föddes också här och sen flyttade vi till Sofiero (2), strax intill slottet där pappa jobbade som djurskötare åt kung Gustav VI. Jag vet inte hur vi bodde där, och jag har aldrig sett vår bostad efteråt. Det där lyckades vi i alla fall få besök i bostaden av en drottning medan jag satt på pottan - eller så har det i alla fall beskrivits för mig, fast min mamma bestrider detta. Jag var för liten  för att minnas den korta påhälsning som ändå ägde rum. Däremot minns jag pappas berättelser om hur jordnära och intresserad kungen var av trädgården och djuren i ladugården. Jag minns också att pappa efteråt berättat att några få smådirektörer försökt vara översittare mot pappa, men han tänkte att dög jag åt kungen så duger jag åt er...

Redan här fick vi tydligen vår första schäferhund som jag knappt minns.

Efter detta hamnade i i en lägenhet i Helsingborg (3). Därifrån har jag mina första minnen, då jag var tre till fyra år gammal. Jag minns att vi bodde vid en sluttande gata som jag försökt hitta efteråt, dock utan att lyckas. Här hade vår första hund fått ett nytt hem och vi fick nummer två, som jag minns från senare.

Pappa fick i alla fall sen ett jobb på en gård i Norra Vram (4) utanför Bjuv, så vi flyttade dit, till en gård i närheten. Strax innan vi flyttade därifrån fick jag en lillebror.

Thomas var bara tre veckor gammal när vi flyttade till Ängelholm (5), till ett hus strax norr om, i Skälderviken.


På Skyttegatan 6 bodde jag när jag gick nästan två år i "Lekis" och sen började ettan.

Dock så fick jag inte börja ettan när mamma ville - ett år för tidigt - men efter påsk samma läsår fick jag ändå börja skolan. Jag kunde ju allt dom kunde i skolan utom skrivstil. Här har jag såklart lite mer minnen ifrån, som den närliggande skogen och brukshundsklubben som fortfarande finns kvar. Härifrån minns jag vår andra schäfer, som bl.a. drog mig och min syster sittande i en vagn. Efter denna schäfer har vi alltid haft Golden Retrievers tills jag var 15 år gammal. Nu har det byggts mycket mer runtom vårt hus än vad som fanns kvar. Jag har fått veta att min gamla nära klasskompis bor kvar i sitt föräldrahem på Skyttegatan 2, men tyvärr har jag inte träffat honom.

Sen bar det av mot nya äventyr, då mina föräldrar arrenderade en gård som  de försökte köpa - dock utan att lyckas. Det var 5 km ut i skogen utanför Skånes Fagerhult (6). Även här bodde min närmaste klasskompis nära, 2 km från vårt hus, och om han inte förolyckats på 80-talet hade han nog också bott kvar nära föräldrahemmet, där hans mamma och syster fortfarande bor.


Uppfarten till gården är densamma, fast det är mycket mer igenvuxet än då. Här, på denna vägen fick jag en hötjuga i foten. Därför vet jag att " det är bättre med en tia i handen än en tjuga i foten".

Jag gick i tvåan, trean och nästan hela fyran i Skånes Fagerhult.


På gården saknas dock vårt gamla hus med den maffiga murstocken i mitten och maffiga stentrappan runtom som gick upp till andra våningen där vi hade sovrum (ett för barn och ett för vuxna). Huset låg till vänster - i vinkel mot det nyuppförda bostadshuset som står där idag. Det byggdes strax efter mitten på sjuttoitalet, men då bodde vi någon annan stans...

Här lärde jag mig positiva associationer med cigarrök, för det rökte pappa på söndagar, och då var han hemma och hade tid med oss. Han jobbade annars mycket, ibland med flera jobb på en gång och ibland som handelsresande och vi såg för lite av honom.

Våra stora kastanj, som Sussi och jag klättrade i - till föräldrarnas fasa - står i alla fall kvar på gården. Idag bor ett danskt par på gården, trots att i alla fall han fortfarande jobbar i Danmark. Det är ju en bra bit...

Härifrån flyttade vi till Hågnarp (7) utanför Bjärnum, där vi hyrde övervåningen i ett hus där en gammal farbror bodde i bottenvåningen.


Precis som i Skånes Fagerhult var det utedass i uthuset. I det här huset var det trångt, och i vänstra takgaveln delade vi tre syskon ett litet sovrum. Min lillebrors säng var en utdragslåda under våningssängen som jag och min syster delade. Pappa var aldrig hemma, för han började jobba i Höör på en bensinstation där han skulle bli delägare, så han bodde där (till en början på mackan). Det gick sådär, och mina föräldrar separerade efter en del bråk i vår lilla "våning". Jag slutförde i alla fall fyran i Bjärnum, min tredje skola.

Härifrån flyttade vi tre syskon med mamma till Röe (8) utanför Vankiva, i ett lite rymligare hus, men vi bodde inte där så länge. Vi flyttade däremot inte så långt, utan fick hyra en gårdsbostad som tillhörde en närliggande gård närmare Vankiva (9) - cirka en kilometer utanför. I Vankiva gick jag i B-skola, i 5-6:an, en klass med åtta femteklassare och åtta sjätteklassare. Det var en trevlig skola där alla kände alla, även jag som nyinflyttad.


I det här huset hade mamma det tufft som ensamstående mamma med oss tre, och det gick inte alls friktionsfritt. När jag var elva blev jag tillfrågad om var jag ville bo,  och då svarade jag - som väntat - att jag ville bo hos pappa. Så blev det, och den sommaren flyttade jag till Södra Torggatan i Höör (10). Och året efter flyttade min mamma och syskon till Ljungbyholm utanför Kalmar, där de bodde till syskonen flyttade hemifrån.


Det var såklart spännande att flytta till den här lägenheten, till pappa som också flyttade dit samtidigt, vilket dessutom en ny flickvän till honom gjorde. Vi flyttade alltså ihop alla tre på en gång. Den sommaren hade jag mitt första sommarjobb, på Esso-macken som pappa jobbade på. Då fanns betjäningspumpar och de fick jag sköta. Helst tankade jag 97 oktan, för den kostade då en krona litern, så man slapp räkna om priset efter en tankning. (Priset stod inte på pumpen på den tiden då allt var mekaniskt.)

Vi flyttade snart till ett eget hus på Sätoftavägen (numera Gamla Sätoftavägen) i Höör (11).


Jag tvivlar på att det finns något kvar av det gamla huset som vi bodde med brun träfasad, mer än möjligen grunden i det ljusa hus som står där idag. Redan på den tiden funderade pappa på att riva huset och bygga nytt. Det var förmodligen inte alls realistsikt men det väckte mitt intresse för husritningar och intresset för att bli arkitekt uppstod. Det blev inte riktigt så, men husbyggnadsingenjör blev jag i alla fall.

Jag hade en i stort bra period i Höör, där jag gick i sexan, sjuan och åttan. Men det tog slut med pappas flickvän och så småningingom träffade pappa en annan tjej som bodde utanför Malmö, och de skulle flytta ihop i Hågnarp (12) utanför Alstad, och så blev det. När vi flyttade dit fick jag börja skolan i Anderslöv i stället,  vilket blev min sjätte och sista grundskola. Det i sig var inte optimalt att gå i så många olika skolor.


I det här huset i (eller utanför) Hågnarp höll min pappa och hans nya flickvän sams i en hetlevrad relation i hela åtta dagar! Det var synd, för huset var rymligt och för den tiden lyxigt. Den enda nackdelen var att det fanns bara platt åkermark runt om. Men det går att bo desto längre. Det paret som bor där nu flyttade bara några få år efter att vi bodde där.

Detta huset var början till slutet för hundar under vår uppväxt. Vi hade tre tikar och tre valpar som bodde i garaget en natt efter att vi flyttat, och det brann i en frysbox i garaget. En av valparna dog direkt. Vi sålde resten utom min hund, gamla trogna, älskade Blondie, som ett år senare (åtta år gammal) fick sövas efter sviterna av den branden.

Nåväl, det blev pappa och jag som flyttade själva - igen. Pappa frågade mig om jag ville flytta tillbaka till Höör eller stanna kvar, och något hade fått mig att trivas här. Anderslöv var nog den första skola jag gick i utan att uppleva störande och retande klasskompisar. Tänk så mycket sådana kan förstöra för andra. För mig var sådana det värsta med min uppväxt. Anderslösklassen är också den enda klass jag återsett drygt 24 år senare. Det var ett härligt återseende, och det var då jag förstod just varför jag trivdes så bra då, då jag valde att förbli "söderslättare".

Alltså flyttade vi till ett hus i närheten, i Sjörup (13), också utanför Alstad.


Huset verkar dåligt skött och igenvuxet idag, och redan då var det ett "smäckbygge", så vi bodde inte här så länge.

I stället hittade pappa ett hus i Östra Värlinge (14), vilket gjorde att jag fick längre till skolan, men nu hade jag nått upp i moppeålder och fick också (genom ett byte) en moppe som jag körde massor i. Det blev många mil, och jag tog mig själv dit jag ville.


I ett av dessa två likvärdiga hus ska jag ha bott, det andra var i så fall grannhuset.

Vi valde dock att flytta in till en lägenhet på Hallasvängen 27 i Trelleborg (15) då jag också skulle börja gymnasiet där. Så ny blev det mitt livs tredje lägenhet i hyreshus.


Här bodde vi i bortre änden på tredje våningen, pappa och jag. Pappa jobbade på en mekanisk verkstad i Käglinge utanför Malmö, så när jag skulle börja tredje året och var tvungen att flytta över till Malmö då den linjen inte fanns i Trelleborg så tyckte pappa att det var dags att flytta in till Malmö.

Vi flyttade till Möllevångsgatan i Malmö (16) och jag började trean på min fyraåriga tekniska på Pauliskolan.

På höstterminen när jag gick i fyran, då jag var 17 och 3/4 år flyttade jag hemifrån. Då hade pappa och jag bott tillräckligt själva tillsammans, det var vi nog överens om. Jag flyttade till Södra Förstadsgatan 24 (17) där jag bodde rekordlänge - i fyra år - i en etta på 30 kvm. Men det var ju min egen lya, här jag bodde när jag blev myndig,  och när jag gjorde lumpen - på P4 i Skövde, när jag fick  mitt första heltidsjobb med husprojektering på Nya Asvalt AB som då blev JSS (numera NSS) och när jag förlovade mig första gången.

Men allt det där förändrades och jag ville ha en större lägenhet. Det blev en två på Falkenbergsgatan 4 (18), sår granläggenheten - en liten etta - hade varit "studio" åt en sportande flicka. Fastighetsägaren ville slå ihop dessa, så i stället blev det en trea. Men det gjorde inget, för jag hade börjat jobba kvällar i transportnäringen och dubblade min lön från JCC. Det var förödande för en seriös karriär, men jag var ung och hade många vänner i sta'n.

Min nästa seriösa relation, min andra fästmö, gillade dock inte läget, så när vi flyttade ihop blev det till en takvåning på Osbygatan 6 (19). När vi efter totalt tre år gick isär så var lägenheten för stor och andra vänner som bodde sambo i en mindre lägenhet bytte med mig, och jag hamnade i en trivsam lägenhet på Andrégatan 11 (20).


Här bodde jag mellan portarna på bottenvåningen, och trivdes väldigt bra. Här skaffade jag min andra motorcykel, som bidrog till att jag träffade min tredje seriösa relation, också denna gång med förlovning och också bröllop som följd.

Men vi ville ha ett hus, och hittade ett billigt sådant fyra mil från Malmö. Jag tyckte inte att avståndet var något problem,  men det blev det så småningom. Det blev i alla fall till Skomakaregatan 6 i Blentarp (21) som min fru och jag flyttade.


Det var så skoj att i somras (2012) få hälsa på och komma in i mitt första egna hus. Terrass med glasveranda har tillkommit senare liksom inredning av övervåningen.

Avståndet till Malmö blev dock ett bekymmer i kombination med att jag försökte jobba dubbelt - i en strävan att lyckas och var för lite hemma, och mitt äktenskap sprack med en smäll efter 15 månader. Huset fick vi lämna efter lite problem med fukt i golvet och annat,  och över huvud taget började en mindre rolig tid i mitt liv.

Häng med nu. Jag visste inte var jag skulle bo. Jag blev erbjuden att dela lägenhet med några andra grabbar på Möllevångsgatan i Malmö (22). Efter att ha blivit sviken ekonomiskt av en av dessa fick jag lämna hastigt. En bekant till mig erbjöd mig att bo hemma hos honom och hans blivande fru, så det var begränsat till en månad, men jag bodde i alla fall i ett gästrum i en lägenhet på Lindeborg (23) (minns inte ens adressen). Det blev någon månad hemma hos min pappa i S. Åsum i Sjöbo (24).


Hit flyttade pappa efter att han gift om sig. (Jag har ingen aning om varför någon efter pappas tid kallat gården för Grevegården. Jag känner inte till någon greve som bott där...) Bostadshuset är ommålat sen dess, men det vekar inte precis välskött.

Jag kunde såklart inte bo kvar där, och en kompis hade en lägenhet som han hyrde ut i andra hand på Hålsjögatan i Malmö (25). Men den lägenheten var på 21 kvm och jag behövde lite per plats. En annan bekant hyrde ut en större lägenhet på Bertrandsgatan i Malmö (26), också i andra hand.


Här, utanför fönstren där jag bodde på första våningen gick en del sportande flickor. Nej, de störde inte mig, men jag hade inte någon behållning av dom heller. Det var på sitt sätt en fördel att det var "försiktig" trafik på gatan för då hände inget med t.ex. bilar utanför eller annat. Nu började jag få ordning på både mitt liv och min ekonomi, och min rörelse gick tillräckligt bra. Här bodde jag när jag fyllde 30 år.

Men, eftersom det var i andra hand så kunde jag inte bo kvar. Jag hittade dock en egen lägenhet på Flensburgsgatan, nära Dalaplan (27), som var en bra lägenhet, men jag trivdes inte, och så hittade jag en vindsvåning ett par kvarter bort, på Åmålsgatan 11 (28),


Lägenheten fyllde hela vindsplanet och var två rum och kök på totalt 120 kvm, med högt i tak och en terrass i söderläge på 30 kvm. Hit flyttade strax också Maria och här bodde vi när vi gifte oss, och det var vår sista bostad i Malmö innan vi flyttade till Skövdetrakten, sommaren 1994.

Nåväl - flytta var nästan en underdrift. Vi emigrerade. Vi lämnade inget efter oss som vi ville ha kvar, och vi flyttade enkel resa och började med att bo i en gäststuga en solig sommar vid Simsjön utanför Skövde (29). Sen blev det ett halvår i en annexbyggnad till en gård i Skärv (30) ett halvår innan vi hittade ett parhus i Stenstorp (31) där vi bodde i tre år och båda våra barn föddes. Då blev det för trångt och vi hyrde en villa i Djursätra utanför Värsås (32) där vi bodde i drygt fyra år innan vi för många flera är sedan, sommaren 2002, flyttade in i Skövde, till Mariebergsgatan 24 c (33).

Det känns som tillräckligt många ställen, och är det något jag inte ser fram emot med förtjusning så är det att flytta.

Men det kan vara spännande också, och även om jag fortfarande trivs bra i vår bostad är det inte omöjligt att det kan bli andra äventyr en vacker dag, då jag sedan 2018 är ensamboende i huset.

Nimstads terass