Ja till vinst inom vården! – Michael Nimstad

Vad är viktigast inom vård och omsorg?

Är det ekonomi, resurser (personal) eller kvalité?

Ekonomi? Ja, självklart är den viktig!
Resurser? De är väl för de flesta ännu viktigare!
Kvalité, då? Visst är det så att det är absolut viktigast för oss som nyttjar vården i någon form?

Om Ekonomi

Skatteplaneringen har stuckit många i ögonen! En försumbart liten del av branschens stora omsättning har gått till off-shore-vinster! Det är alltså inte betydande belopp, men det är ändå inte OK med leverantörer i den offentliga välfärden som inte betalar svensk skatt. Men det kostar företagen i negativ publicitet, och regeringen har satt ner foten i frågan. Det är bra!

Å andra sidan, är det OK att den offentliga välfärden har problem med kostnadskontroll och att man går med underskott? Där finns det inga utföraravtal att säga upp! Det är ju också denna dåliga ledning som skapat förutsättningar för privata initiativ!

Så fram för valfrihet för bättre ekonomi!

Om Resurserna

Vinstkravet har skapat nedskärningar och för lite personal, sägs det. Ja, det är möjligt att det har hänt, men om det vanligen är så, så tappar man kunder.

Är det bättre i den offentliga sektorn då? Om det är det, varför är personalen i de privata företagen då ofta mer nöjda?

Dessutom, med den ökade valfriheten har det följt fler vårdmottagningar och påtagligt kortare köer!

Så fram för valfrihet för bättre resurser!

Om kvalitén

Bara inom sjukvård, omsorg och personlig assistans finns det flera tusen privata utförare! Är kvalitén sämre hos dessa? Är det sämre omsorg för att man i något fall konstaterat hur det är i livets slut för de som bott hos Carema, medan det i verkligheten hanterats på det sätt som är värdigast i livets slut och också som man gör, och ska göra, hos andra - privata som offentliga. Naturligtvis inte, men man lyckades utmåla den naturligt bristande aptiten i livets slut såsom vanvård.

Är det bättre i den offentliga vården? Jag vet inte om vissa har selektiv uppfattning, men jag har i alla fall hört flera fall om s.k. vanvård i den offentliga sektorn. Om jag säger ”Lex Maria” så kan ni säkert dra er till minnes att ni också hört detta, eller hur?

Vad är skillnaden, då? Jo, man kan säga upp avtalet med privata leverantörer som inte levererar kvalité, men hur gör man med vårdgivarna inom den offentliga sektorn?

Så fram för valfrihet för bättre kvalité!

Vad är då problemet?

Problemet stavas just nu Carema (som är en av de två största leverantörerna), och deras uppmärksammade affärer.

Carema är inte specifikt snåla och levererar inte specifikt sämre omsorg, för då hade de inte blivit bland de största (dock, om man är störst är det lättare att hitta brister) men man har lyckats framstå som att man är skattesmitare och fuskare. Detta, i kombination med det har man lyft fram någon traumatisk anhörig (som alltid finns) är en katastrof för Carema och därmed ett stort incitament för att de fortsättningsvis jobbar hårt med att bättra sin kvalité om man ska få nya och behålla sina gamla kunder.

Men, när motsvarande lyfts fram med t.ex. Sundsvalls sjukhus, där både ekonomi, ledningskompetens och kvalité brustit händer i princip ingenting!

Valfrihetsargumentet är alltså viktigt för att kvalitén ska tillspetsas!

Vem får tjäna pengar?

Alltså, är det ett problem när någon tjänar pengar på välfärden?

Är det ett problem, vad ska man då säga om de som säljer utrustning till sjukvården, eller de som bygger sjukhus o.s.v.? Vad ska man säga om personalen som får lön? Att läkare tjänar 50 tkr - 80 tkr i lön – i den offentliga sektorn? Är det fel?

Nähä, vem är det som då ska dra gränsen för vad som är rätt eller fel?

Är det de som vågat satsa tid och kapital på att bygga upp de privata alternativen som sen inte ska få lov att tjäna pengar? Vem ska då skapa valfriheten?

Är det ett problem när någon, t.ex. personal, tycker att detta kan jag göra bättre, kanske t.o.m. så bra så att jag tjänar pengar på det? Skulle de inte få lov att tjäna pengar för att de förmår göra bättre betyder det bara att avundsjukan säger:

”Stopp, vi ska alla ha det lika dåligt, ingen får tjäna på att försöka göra det bättre!”

- - -

Så, låt de som skapar valfrihet få tjäna pengar,
för ekonomin, resurserna och framför allt för kvalitén inom vården!