Jag är Michael Nimstad,och har passerat halvvägs i livet. Jag har varit gift tills min hustru gick bort i cancer i mars 2018. Numera är de två barnen utflugna sedan ett tag.
Jag bor i Skövde och är fristående konsult i det egna företaget Datsmin sedan 2011. Konsultverksamheten är i huvudsak administration, avtalshantering och annat runt om entreprenörsverksamheten i några mindre entreprenörsverksamheter.
Jag har vanligen velat engagera mig mycket i olika saker, t.ex. i teater (har uppträtt i två uppsättningar med det som då hette Skövde Operettsällskap) och i föreningsarbete. Jag har bl.a. varit ordförande i Friskis&Svettis Skövde i flera år, 2004-2010 samt 2022-2023, och varit föreningsaktiv i partistyrelsen i Moderaterna i Skövde. Mitt arbete inom Moderaterna är idag fokuserat på de politiska uppdragen, där jag är folkvald till Skövde Kommunfullmäktige och förtroendevald som vice ordförande till Miljönämnden Östra Skaraborg.
Jag har mest kopplat jag av när jag seglat, dvs farit fram med endast vindkraft i ett samspel med naturen och helt utan stress. Tyvärr blir det inte så mycket, och min (ja det var min, inte familjens) segelbåt såldes 2011.
Idag har jag i stället blivit ”återfallsknutte”. Jag kopplar av bakom styret, och njuter i skinnpaj och skinnbrallor, gärna i gäng med andra likasinnade ute på traktens många sköna mc-vänliga vägar. Men hojen har fått konkurrens av en vetanbil, en ”jänke-cabbe”.
Under min bana genom arbetslivet har jag med intresse följt det som är bland det viktigaste för vår förutsättning att ha en bra ekonomi och fungerande företagsamhet och ett rättvist samhälle, dvs den politik som ständigt påverkar vår vardag. Det gäller i varierande omfattning naturligtvis både på lokal, nationell och internationell nivå. Jag har något svårt att förstå de som säger att de inte är intresserade av politik, eftersom den betyder så mycket för vår egen verksamhet. Är den för svårbegriplig för vissa, eller?
Jag har därför också aktiverat mig politiskt. Vi har ju bara ett liv där vi kan hjälpa till och påverka till ett bättre samhälle, så var rädd om tillfället! Jag gör detta för att jag för länge sedan tyckte att ska det vara någon mening med mitt liv så ska jag kunna såga, i slutet av livet, att jag har gjort skillnad, och jag har bidragit till en bättre värld.
Mina olika åsikter framgår nog ganska tydligt i olika inlägg som finns och kommer att finnas på bloggsidorna, men naturligtvis finns ord som rättvisa, valfrihet och möjlighet att styra och utveckla våra liv med som ledord. Egenskaper som dessutom betyder mycket för mig är ansvar, kvalité, engagemang, ärlighet och uppriktighet, omtanke om medmänniskan och samhället. Människors eget ansvar, egen drivkraft, vilja och förmåga är viktig och ska uppmuntras.
Jag motverkar överförmynderi, onödigt inskränkande på äganderätt och valfrihet, avundsjuka (vänsterns gödningsmedel) och nonchalans mot naturen, samhället och medmänniskor, och naturligtvis kränkande av andras rättigheter. Jag uppmuntrar entreprenörsskap och anser att det är viktigt att satsningar och engagemang ska få löna sej, utan att förtjänsten ska ”konfiskeras” av en ”fördelningspolitik” i rättvisans namn, dock utan rättvisa för den som skapat möjligheten.
—
WALTER LIPPMAN
”Staten ska inte förvalta människors angelägenheter, den ska skipa rätt mellan människor som förvaltar sina egna angelägenheter!”
I original: “In a free society the state does not administer the affairs of men. It administers justice among men who conduct their own affairs.”
Detta står i Walter Lippmann, An Inquiry into the Principles of the Good Society (1937), kapitel XII, “The Political Principles of Liberalism”, §6, s. 267 i originalutgåvan från Little, Brown and Compan.
Walter Lippmann (1889–1974) beskrivs bäst som amerikansk journalist, politisk kommentator och samhällsfilosof, och som en av 1900-talets mest inflytelserika amerikanska liberala tänkare. Han var medgrundare till The New Republic, rådgivare i politiska frågor och skrev under många år en mycket inflytelserik kolumn om amerikansk och internationell politik. I idéhistoriska sammanhang är han särskilt förknippad med frågor om liberal demokrati, opinionsbildning, marknadsekonomi och statens roll.
Vad Lippmann menade:
Citatet är inte bara ett allmänt uttalande om ”mindre stat”. Det ingår i Lippmanns försök att rekonstruera liberalismen efter depressionen, fascismens och kommunismens framväxt och problemen med den äldre laissez-faire-liberalismen.
Hans poäng var ungefär att staten måste skapa och upprätthålla spelreglerna, men inte själv försöka styra alla människors ekonomiska och sociala beslut. I samma resonemang använder han trafikregler som illustration: staten kan bestämma regler så att människor kan färdas säkert, men staten ska inte bestämma vart var och en ska köra.
Det är därför lite missvisande att beskriva Lippmann som en renodlad libertarian. Han accepterade en betydligt mer aktiv stat än klassisk laissez-faire gör. En bättre kort karakteristik är exempelvis:
—
