Resultatet efter valet till Europaparlamentet är nedslående för de som vill ha ordning och ansvarsfullhet, och en framgång får vänsterpopulism och invandrarfientlighet.
Men när allt vårt slit "belönats" med att ge vänsterpopulismen fäste, och framför allt ett Europa med en tilltagande fientlighet (mest i Danmark och Frankrike), så undrar man vad för Europa folk egentligen vill ha. I Europa vill folk bygga upp murarna igen. Det är så man blir mörkrädd.
Min analys är att de tre vänsterpartierna (F!, V och MP) och å andra sidan SD gjort varandra till motpoler och därmed engagerat väljarna, medan de som inte vill ha vare sig radikalt vänster eller någon form av fientlighet inte engagerat, och därmed förlorat pga bristande uppmärksamhet. I just denna duell, har SD inte varit vinnare (då vänsterfalangerna tillsammans växte mer i valet), och det är ju i och för sig glädjande att öppenheten vinner.
Twitterinlägget från "Feministern" påtalar med all önskvärd tydlighet hur det tagit poäng på SD-motstånd och samtidigt att de är vänsterradikala kommunister. Det finns också tydlig i historieboken hur fel det är.
Vänsterpopulismen, som gärna ser att de sydeuropeiska länderna återgår till den ekonomi som skapade deras problem (eftersom "ideologi är viktigare än ekonomi") behöver en annan tydligare motpol.
Alltså handlar valet nu om:
- Moderaternas klassiska opponent socialdemokraterna, som till en del främjar sig åt vänster i välfärdspolitiken (begränsingar i valfriheten), men även står för en viss del av protektionism (försvåra arbetskraftsinvandring, dvs den del av invandring vi behöver mest).
- Moderaternas klara motståndare i öppenhetsfrågor, dvs Sverigedemokraterna, där deras väljare enligt undersökningar positionerar sig som "mot invandring", dvs för mer slutna gränser.
- Moderaternas viktigaste motpol som är hela vänsterpopulismen, där Feministrikst Initiativ stuckit upp som ett socialistiskt parti väldigt snarlikt Vänsterpartiet, och dit också Miljöpartiet vandrat i frågor om valfrihet och ekonomi, dvs allihop till vänster om stackars socialdemokraterna som vill försöka vara ansvarstagande.
Dessa tre froner handlar vår debatt om.
Och som regeringsbärande parti ska man försöka vinna över populism, och med tanke på att folk gärna röstar för förändring för förändringens skull så är det också en motpol. Vårt viktigaste budskap är ändå att visa hur mycket bättre det allra mesta blivit i vårt land, det som folk redan glömt, sedan 2006. Ingen annan hade placerat Sverie i toppen av EU i både ekonomi och antal arbetsföra i arbete och bästa utnämnanden om bästa välfärd (oavsett de delfakta som oppositionen lyfter fram).
Hur får man detta att framstå tilltalande för de som inte intresserar sig för att lyssna?
- - -
I Europa har de främlingsfientliga marscherat fram mer. Mest påtagligt är i Frankrike där folket är missnöjda med den socialistiske presidenten Francois Hollande. Han och hans parti har varit dålig för fransmännen, och det verkar man ha problematiserat mot främlingar, varpå det främlingsfientliga Nationella Fronten fick 26 %. Det är illavarslande att man glömt den den mörka historien i Europa, men i ett land med skattehöjningar, dålig politik och andra problem gror främlingshatet tyvärr alltför lätt.