Är man overksam för att man inte tar upp talartid i Kommunfullmäktige?
Eller omvänt, är man duktig på sitt jobb om man tar upp mycket talartid?
I torsdagens, fredagens och dagens (lördagens) lokalblad SLA (Skaraborgs Allehanda) tar Claes Pettersson* upp aktiviteten i Skövdes Kommunfullmäktige (KF), eller snarare bristen på den samma. Idag kommenteras dessa även i ledaren.
Tyvärr verkar insikten om den politiska verkligheten hos Claes Petersson något bristfällig, och det har Claes fått reda på innan artikeln publicerades. Ledaren av chefsredaktören Niclas Lindstrand är mer insiktsfull.
Till en början så lämnar inte de styrande partierna motioner, eftersom man normalt i stället genomför sin politik. Motioner lämnas i första hand av oppositionen, ibland realistiska och ibland rena (ofinasierade) önskningar. Det är förmånen av att sitta i opposition, att man i princip kan önska sig vad som helst genom motioner, även om motionerna oftast ändå är seriösa (även ur lyssnarens perspektiv).
Angående aktiviteten
Det är upp till de olika politiska partierna att rekrytera och nominera personer som är aktiva när beslut i olika frågor ska fattas. Det innebär att det finns skäl att värdera och omvärdera olika ledamöter hela tiden, men den utvärderingen bör i första hand ske där aktiviteten spelar roll. Det är alltså i de olika nämnderna och styrelserna som man behandlar beslut som berör de olika verksamheterna och bereder beslut till KF. De större frågorna bereds också i de olika partigrupperna, där man vanligen tar partisammanhållande ställning till olika frågor.
Partigrupperna består alltså av de olika partiernas ledamöter i KF, och självklart tas partierna sina debatter där. Jag vet bara av erfarenhet hur det fungerar i ett parti men har inte anledning att tro annat än att det är ungefär liknande i alla partier. Man har högt i tak och diskuterar för och emot olika frågor, och antar normalt sedan en partilinje. (Det är helt naturligt så att en offentlig belysning på dessa möten hade hämmat öppenheten.) Detta är rimligt, då de flesta väljare röstar på ett parti, och då ska partiets ledamöter driva den linje som partiet står för. Frågorna diskuteras också i Alliansens gemensamma grupp som ofta (men inte alltid) presenterar en samsyn i olika frågor. Det är också rimligt, så Alliansen gått till val och vunnit val på att samverka inom Alliansen.
Skulle allas åsikter därefter ventileras en gång till i KF så skulle ledamöterna snart tröttna på sina uppdrag, åhörarna sluta lyssna och arbetet bli opraktiskt långt och därmed onödigt dyrt p.g.a. högre arvoden. Dagens SLA-ledare reflekterar också över orimligheten i detta. Däremot ser man att demokratin inte efterlevs för att debatten inte förs i KF. Varför det? Det är väl då viktigare vem som debatterar och beslutar, inte var debatten eller besluten tas. Och även i gruppmötena är det KF-gruppens ledamöter som har att ta ställning till besluten (även om man då också kan lyssna på partiaktiva som inte sitter i KF).
Och slutgiltigt är det rösterna i KF som avgör besluten, inte debattinläggen. Det är också ett resultat av de demokratiska valen.
Personer som "märkts"
Egon Frid (V) uttrycker i SLA att han är "naiv nog att tro att han kan påverka". Han har en poäng om sin naivitet. Egon upptar alldeles för mycket talartid i förhållande till sitt politiska mandat. Det är såklart hans jobb att märkas så mycket som möjligt, speciellt som minoritet av oppositionen. Såsom representant från vänsterminoriteten är han naturligt sällan direkt lyssnad på. Möjligen skulle dock Egon kunna nå lite längre om han övade i talframställning, och inte höll så ostrukturerade anföranden där han vanligen upprepar samma sak tre gånger. Han tjänar som retorikens avskräckande exempel och förtjänar inte att lyftas fram som en förebild, framför allt av just det skälet. (Det är svårt att tro att Egon Frid är en av få i KF som suttit i Riksdagen!)
Det är kommunalrådens jobb att vara brett insatta i olika frågor i högre grad än "vanliga" fritidspolitiker, och därför ska kommunalråden kunna presentera ärenden och åsikter i högre omfattning. På det sättet gör Leif Walterum (C) ett bra jobb. Leif kämpar allt han kan i att framstå som ledande kommunalråd, trots att han faktiskt representerar ett i mandat räknat mindre parti. Här måste det ledande Allianspartiet ändå försöka ta mer mediautrymme!
Leifs kollega kommunalrådet Katarina Jonsson (M) visar ofta en väl så stor bredd i ärendekunskap, men är såsom Kommunstyrelsens ordförande (KSO) också naturligt den mest belastade och gör helt rätt i att inte ta talarplats framför de olika nämndordföranden som anför olika ärenden.
I detta sammanhang kan man dock ifrågasätta oppositionens kommunalråd (oppositionsrådet) såsom sittande i opposition inte alls har den belastning utan t.o.m. kan ägna sin arbetstid åt politiskt arbete på arbetsplatser och liknande. (Jag förstår kritiken om oppositionsrådets lön, eller ens om det ska finnas ett fullt betalt oppositionsråd.)
Oförtjänst arbete
Naturligtvis har Claes en poäng i att det finns mindre (och en del inte alls) aktiva politiker. Dock förtjänar de mer aktiva i olika sammanhang att lyftas fram positivt! Det är vanligen ett omfattande och inte tillräckligt uppskattat arbete att vara prolitiker på deltid eller fritid. (Tack Niclas, som i dagens ledare uppmärksammar även detta.)
Ska man försöka hitta en rättvisande bild får man alltså gräva lite djupare än att bara titta på KF-sammanträdens anföranden.
Banta fullmäktige?
I dagens artikel föreslår några ledamöter att antalet ledamöter i KF kan minskas. Det spelar ingen roll hur aktiva man är i KF, att rensa ut antalet röstberättigade är knappast förenligt med demokratin och den folkliga representationen. Det är fortfarande upp till de olika partierna att rekrytera och nominera ledamöter som hjälper till att driva politiken. Och det är upp till medborgare att engagera sig för att vara kunna medverka och påverka. Direkt påverkan genom medborgarröster och annan opinionspåverkan får inte ha för stort inflytande i politiken, eftersom den politiska ordningen är att rösta fram ombud som ska driva en önskad politik. (Däremot ska naturligtvis partierna lyssna på sina väljare.)
Engagera dig!
De som vill lyssna på, delta i och direkt påverka besluten har i första hand att engagera sig politiskt själv, och kandidera till uppdrag genom de partier som är representerade i kommunens förtroendeuppdrag.
Och då kan dessa partier mycket väl mejsla sin politik och forma sina beslut i partigrupperna. Det är ju det medborgarna som valt dem förväntar sig! Och rimligen är det resultatet som är viktigast, och framför allt inte kvantiteten i KF-anföranden eller repliker.
* * *
Fotnot
*Claes Pettersson har tidigare arbetat som "grävande reporter" på Aftonbladet och under året ny journalist på lokaltidningen SLA (Skarabors Allehanda, tidigare Skaraborgs Läns Allehanda, men länet finns inte kvar). Claes gör ett bra jobb i att undersöka och försöka belysa saker, och SLA vill troligen med Claes bemöta kritiken att vara för "blek".
(Ja, Claes ska inte anklagas för att vara "blek". )
* * *
Tillägg 1
Jag har sagt det i tidigare artikel. Samarbete även av media (i detta fall SLA) skulle underlätta stadens tillväxtvision. Se inlägget om "Vision och prognos".
På samma sätt skulle ett ansvar från massmedia också kunna underlätta vårt politiska arbete. Sensationsjournalistik som grundlöst spär på allmänhetens fördomar eller förakt genom att duplicera okunskapen hjälper inte, och underlättar inte partiernas rekrytering.
Pennans makt kräver också ansvar.
* * *
Tillägg 2
Den i Skövdemoderaterna mycket ambitiöse gruppledaren Anders G Johansson har gjort en egen granskning av den statistik som Claes Pettersson gjort i SLA.
Se här: andersgjohansson.se/3815
Den visar med tydligt redovisade fakta att Claes fakta är fel. Det innebär att den artikelserie som i grunden baseras på bristfälliga kunskaper om beslutsfattandet också redovisar fel i fakta som faktiskt går att räkna och kontrollera i offentliga handlingar. Jag var försiktig i tidigare bedömning av Claes Pettersson, och lät läsaren förstå att artikelserien inte var vidare insiktsfull och inte heller relevant för att belysa vilka som är duktiga eller mindre duktiga, men när det dessutom visar fel är det svårt att ge något lovord till journalistiken... Denna gång har Claes förmodligen räknat fel, dvs inte avsiktligt ändrat på statistiken, men jag har tidigare haft anledning att uppleva Claes som mindre nogräknad med sanningen.